För några månader sedan skrev vi om Northvolts problem. Vi varnade för de ekonomiska svårigheterna, de misslyckade produktionsmålen och de överambitiösa visionerna som aldrig hade någon verklighetsförankring. Nu har det hänt: Northvolt har gått i konkurs. Ännu ett skrytprojekt, finansierat med skattepengar, har fallit ihop under sin egen tyngd – och som alltid är det svenska folket som står kvar med räkningen.
En konkurs som inte borde överraska någon
Northvolt var aldrig det mirakelprojekt som politiker och investerare ville få oss att tro. Från dag ett byggde hela satsningen på ideologisk önsketänkande snarare än sund affärsstrategi. Att bygga en batterifabrik i norra Sverige – med skyhöga energikostnader, dyra löner och en brist på kvalificerad arbetskraft – var en dum idé från början. Men eftersom Northvolt bar den gröna stämpeln och lovade att revolutionera elbilsindustrin, flödade pengarna in från både privata investerare och politiska entusiaster som aldrig ifrågasatte projektets hållbarhet.
När vi tidigare skrev om Northvolts problem noterade vi de upprepade produktionsmisslyckandena, de enorma skulderna och de allvarliga säkerhetsincidenterna. Allt detta var tydliga varningssignaler på att företaget var på väg rakt mot en katastrof. Nu, med konkursen bekräftad, ser vi att exakt det vi varnade för har inträffat.
Politiskt driven industri är ett recept för misslyckande
Northvolt är bara ett exempel på hur politiker gärna spenderar skattebetalarnas pengar på projekt som låter bra i teorin men är dömda att misslyckas i praktiken. Europas ”gröna revolution” har gång på gång visat sig vara en ekonomisk katastrof, där miljardbelopp kastas in i ogenomtänkta satsningar som saknar en realistisk affärsmodell.
Det är lätt att säga att man vill bygga ”världens grönaste batterier”, men det betyder ingenting om produktionen inte fungerar, om företaget inte är lönsamt och om hela affären bygger på subventioner snarare än efterfrågan. Northvolts fall är en påminnelse om att politik och industri inte hör ihop – företag måste drivas utifrån ekonomiska realiteter, inte politiska drömmar.
Vem betalar? Inte politikerna, men du
Den största frågan nu är: Vem tar smällen? Som vanligt är det inte de politiker och investerare som hyllade Northvolt när det begav sig. Nej, det är svenska skattebetalare som får stå för notan efter ännu ett misslyckat prestigeprojekt. Pengarna som kunde ha gått till vård, skola och infrastruktur har istället bränts på en industriell fantasi som aldrig hade en chans att överleva på en global marknad.
Vi har sett det förut, och vi kommer se det igen. Politiker har kort minne, och snart kommer en ny grön satsning presenteras med samma tomma löften om jobbtillväxt och hållbarhet. Men vi minns, och vi hoppas att fler börjar ifrågasätta de dyra lekstugorna som gång på gång finansieras med folkets pengar.
Northvolt var en bluff från början till slut. Och tyvärr fick jag rätt – men till ett pris vi alla nu får betala.
Stegra – nästa gröna fiasko?
Om Northvolt var det första stora haveriet inom Sveriges gröna industriella drömmar, så är Stegra (tidigare H2 Green Steel) troligen nästa på tur. Företaget, som påstås revolutionera stålindustrin genom att använda vätgas istället för kol, har redan dragit till sig enorma mängder subventioner och lån, trots att tekniken är oprövad i storskalig produktion. Precis som Northvolt är Stegra ett projekt som låter bra i teorin men som i verkligheten är extremt kostsamt, beroende av statliga stöd och fullständigt oförmöget att konkurrera globalt.
Vätgasbaserad ståltillverkning är fortfarande en experimentell process, och energikostnaderna för att producera den mängd vätgas som krävs är skyhöga. Med Sveriges redan rekordhöga elpriser och en osäker elförsörjning är det svårt att se hur Stegra ska kunna producera konkurrenskraftigt stål utan att vara beroende av massiva subventioner. Än så länge har projektet levt på politiska visioner snarare än verkliga resultat, och om historien upprepar sig kan vi snart se ännu en konkurs där skattebetalarna får stå för notan.
När Stegra går samma väg som Northvolt, kommer politikerna återigen låtsas vara förvånade. Men för oss som ser igenom propagandan är det bara ännu ett exempel på hur ideologiskt drivna industriprojekt utan ekonomisk bärkraft är dömda att misslyckas. Frågan är inte om det händer – utan när.
