Northvolt, en svensk batteritillverkare som grundades 2016, framställdes som en av Sveriges mest lovande industrisatsningar på senare tid. Företaget målade upp en vision om att sätta Norden på kartan som en global ledare inom grön batteriproduktion och därmed bidra till omställningen mot ett fossilfritt samhälle. Med storslagna planer på flera batterifabriker, både i Sverige och internationellt, lyckades Northvolt attrahera politiker, investerare och institutioner som såg företaget som en nyckelspelare i framtidens energiindustri.
Men visionerna kom med en rejäl prislapp. En stor del av finansieringen har bestått av statsstöd från svenska staten och andra offentliga institutioner, däribland Sveriges pensionsfonder. Vad som en gång såg ut som ett strålande framtidsprojekt har dock kantats av problem och frågetecken. Nu, när kalkylerna inte går ihop och problemen hopar sig, verkar det som att svenska skattebetalare och pensionssparare får ta smällen.
Staten som finansiär – på bekostnad av skattebetalarna
En central del av Northvolts finansiering har varit statsstöd, som möjliggjort utvecklingen av företagets första stora batterifabrik i Skellefteå. Den svenska regeringen, som såg Northvolt som en strategisk investering för att driva på den gröna omställningen, har pumpat in miljardbelopp i form av bidrag och garantier. Dessa resurser motiverades med löften om nya jobb, ekonomisk tillväxt och ett steg mot klimatmålen.
Men nu, flera år efter att fabrikerna började byggas, börjar verkligheten hinna ikapp. Produktionen har mött tekniska och logistiska problem, kostnaderna har skenat och konkurrensen från etablerade batteritillverkare i Asien och USA har visat sig svårare än väntat. För varje gång Northvolt har behövt mer kapital har staten fortsatt öppna plånboken, trots varningssignaler om att investeringen kan vara långt ifrån lönsam.
AP-fonderna och pensionsspararnas risk
Utöver direkta statsstöd har Sveriges pensionsfonder, genom AP-fonderna, gjort stora investeringar i Northvolt. Detta har väckt frågor om huruvida det är ansvarsfullt att använda pensionssparares pengar för att finansiera en så riskfylld satsning. AP-fondernas investeringar har alltid setts som ett sätt att säkra framtida pensioner genom att placera kapital i stabila och lönsamma verksamheter. Att så mycket av detta kapital nu går till ett företag som ännu inte har bevisat sin förmåga att generera hållbara vinster är en risk som många kritiker anser vara oförsvarlig.
Skulle Northvolts verksamhet misslyckas, vilket vissa analytiker nu varnar för, kan det innebära att en betydande del av pensionskapitalet går förlorat. För vanliga pensionssparare, som redan oroar sig över framtida pensionsnivåer, är detta ett oroväckande scenario.
När visioner krockar med verkligheten
Northvolt har stött på flera hinder på vägen, inklusive ökade råvarukostnader, försenade leveranser och en hårdnande global konkurrens. Företagets verksamhet har också kritiserats för att inte vara lika ”grön” som marknadsföringen antytt. Till exempel kräver batteriproduktion enorma mängder energi och resurser, och trots att fabrikerna drivs av förnybar energi har andra miljömässiga och sociala utmaningar dykt upp längs värdekedjan.
Utöver detta har Northvolt haft svårt att möta efterfrågan från sina kunder, däribland biltillverkare som förlitar sig på företaget för sina elektriska fordonsbatterier. När löften om produktion och leveranser inte infrias riskerar företaget att förlora förtroende på marknaden, något som kan leda till fler ekonomiska bakslag.
Vem bär ansvaret?
Northvolts situation har väckt en större debatt om ansvar och transparens i statliga investeringar. Varför granskades inte riskerna i större detalj innan miljarderna började flöda? Och hur kunde en så stor del av pensionsspararnas pengar användas utan att tydliga mekanismer för att skydda dem infördes? Det är frågor som både politiker och investerare nu måste svara på.
Kritiker menar att staten och AP-fonderna har gått in med ett närmast naivt förtroende för företaget, driven av en önskan att positionera Sverige som en grön industrination. Samtidigt pekar andra på bristen på transparens i hur besluten har fattats. Var detta verkligen en strategiskt välavvägd investering, eller blev Northvolt snarare ett prestigeprojekt som skulle rädda politiska ansikten?
En dyr läxa
Fallet Northvolt är en berättelse om höga ambitioner och en vilja att vara en ledare i den gröna omställningen, men också om riskfyllda beslut och en förvånande brist på kritiskt tänkande. När företaget nu brottas med verkligheten är det svenska skattebetalare och pensionssparare som står med notan.
Det är inte bara en ekonomisk fråga – det är en fråga om förtroende för hur offentliga resurser används och hur ansvar ska utkrävas. Förhoppningen är att Northvolt ska lyckas vända sin utveckling och bli den succé som en gång utlovades. Men oavsett utgången bör detta fungera som en lärdom för framtiden: stora visioner kräver också noggrant genomtänkta planer och tydliga skydd för dem som står för notan om det går fel.
