Debatten om Israel och Palestina är ofta djupt polariserad. Det finns starka känslor, politiska lojaliteter och historiska orättvisor på båda sidor. Men mitt i detta komplexa landskap är det avgörande att våga rikta skarp och saklig kritik mot de aktörer som gång på gång missbrukar makt, förvrider verkligheten och cyniskt utnyttjar sitt eget folk – nämligen delar av det palestinska ledarskapet. Den här texten tar upp fyra allvarliga punkter: terrorstrategier, antisemitism i utbildning, korruption av bistånd, och den demokratiska kollapsen inom det palestinska självstyret.
1. Hamas och användningen av mänskliga sköldar
Hamas, som styr Gaza sedan 2007 efter att ha kuppat bort den Palestinska myndigheten, bär ett tungt ansvar för den civila misär som präglar området. En av de mest cyniska aspekterna av Hamas strategi är dess återkommande användning av civila som mänskliga sköldar.
Det är väldokumenterat av bland annat FN, Amnesty International och Human Rights Watch att Hamas har placerat vapenförråd, raketramper och ledningscentraler i närheten av skolor, moskéer, sjukhus och bostadsområden. Syftet är tydligt: att göra israeliska svar på raketbeskjutningar så svåra som möjligt utan att orsaka civila offer – och samtidigt utnyttja varje död civil som propaganda.
Detta är inte bara omoraliskt – det är en krigsförbrytelse.
2. Antisemitism i palestinska skolböcker
En annan aspekt som sällan får tillräcklig uppmärksamhet är det antisemitiska och våldsbejakande innehållet i palestinska skolböcker. Detta har granskats i flera oberoende rapporter, bland annat av EU:s egen utvärdering.
I vissa fall glorifieras terrorister, judar avhumaniseras, och den judiska närvaron i regionen beskrivs som illegitim och ondskefull. Kartor där Israel inte existerar, martyrskap som mål och våld som lösning förekommer. Detta är ett svek mot både palestinska barn och mot de värderingar som utbildning ska bygga på: fred, kritiskt tänkande och tolerans.
Trots massiv internationell kritik har Palestinska myndigheten inte genomfört några större förändringar i dessa läromedel. Detta trots att många av dem finansierats med europeiska och internationella biståndsmedel.
3. Bistånd som försvinner i korruption och terrorinfrastruktur
Västvärlden har i decennier pumpat in miljarder i bistånd till det palestinska samhället – i hopp om att bygga fred, utveckling och stabilitet. Men en stor del av dessa resurser har gått förlorade i korruption, nepotism och terrorrelaterade projekt.
Hamas har använt cement och byggmaterial, avsedda för att bygga skolor och sjukhus, till att bygga underjordiska tunnelsystem för militära attacker mot Israel. Pengar avsedda för infrastruktur har ibland styrts om till militära aktiviteter, och vissa högt uppsatta personer inom Palestinska myndigheten lever i lyx – medan deras befolkning lider.
Detta undergräver inte bara biståndets legitimitet, utan också palestiniernas framtidsmöjligheter. Det är ett svek mot det palestinska folket.
4. Brist på demokratiska val och politisk ansvarighet
Palestinska myndigheten (PA), som formellt styr delar av Västbanken, har inte hållit val sedan 2006. President Mahmoud Abbas har suttit kvar på sin post långt efter att hans mandat gick ut. Det finns i praktiken ingen fungerande demokrati inom det palestinska självstyret – utan snarare ett alltmer auktoritärt system där maktkoncentration, censur och tystande av oppositionella röster blivit vardag.
Detta politiska vakuum har lett till att många unga palestinier saknar framtidstro, känner sig övergivna och lockas av radikala rörelser. Bristen på politisk förnyelse gör det också nästintill omöjligt att bygga en verklig fredsprocess.
